Den frågan blev startskottet för en köksrenovering där allt mellan golv och tak fick rivas – och dessutom en del av väggen.
En fredagseftermiddag i november upptäckte jag att det låg vatten på golvet i ett av köksskåpen. Det droppade sakta men envetet från vattenlåset. Jag torkade upp i skåpet, öppnade vattenlåset, gjorde för säkerhets skull rent det och kontrollerade att det satt säkert på plats. Läckan upphörde. Jag hann redan dra en suck av lättnad och fortsätta med kökssysslorna, tills jag upptäckte att mina strumpor blev blöta trots att golvet såg torrt ut. Jag trampade runt lite på området framför diskhon. Vatten sipprade fram mellan laminatplankorna.
Trots en begränsad förståelse för den här typen av problem dök en tanke upp från någonstans i ryggmärgen och fick mig att instinktivt ta till vapnen: Utan att fundera desto mer tog jag fram en kökskniv och bände loss golvlisterna. Därefter började jag lossa laminatplankorna med hjälp av de redskap som fanns till hands i köket. Jag fortsatte att slita loss plankor tills plastmattan som kom fram var torr. Vattnet hade spridit sig till ungefär hälften av vårt 15 kvadratmeter stora kök.
Vattenskadan berodde på ett läckande vattenlås – hälften av köksgolvet var blött.
När skaderegleraren kom veckan därpå, fick jag höra att jag gjort helt rätt. Golvet och skåpstommarna längs kranväggen var ändå dödsdömda. En liten läcka från vattenlåset hade hunnit ställa till med mycket. Plastmattan under laminatgolvet hade hunnit bli fuktig och laminatplankorna behövde bytas. Och att reparera halva köksgolvet skulle inte gå utan golvet skulle behöva göras om helt. Plastmattan från 90-talet med sitt lim och allt var det ändå bäst att byta ut ända ner till betongunderlaget, trots att den inte innehöll asbest. En renovering var med andra ord förestående.
När vi flyttade in i huset 9 år tidigare hade vi gett det tidiga 90-talsköket en ansiktslyftning. Plastmattan i korkimitation täcktes med ett mörkgrått laminatgolv, träluckorna lackerades om i vitt, bänkskivorna byttes ut och väggarna målades. Även vitvarorna bytte vi ut, liksom ett antal underskåp som under årens lopp gjordes om till utdragslådor istället.
Det gamla köket moderniserades lätt i samband med inflytten för 9 år sedan.
I princip var det inget akut fel på köket. Det var funktionellt och stack inte direkt i ögonen. En helrenovering låg trots det i femårsplanen, främst eftersom stilen knappast smickrade 70-talsarkitekturen i huset i övrigt. Så när jag väl stod i det rivna köket började jag tänka på saken från den ljusa sidan. Kanske var detta en bra anledning till att göra om hela köket på samma gång.
1. Att väggen mellan trapphallen och köket skulle rivas så att ljuset kunde passera bättre genom huset och för att kunna utnyttja den stora trapphallen på ett bättre sätt.
2. Att ha åtminstone en del skåpluckor i ekfanér, precis som alla innerdörrar i den övriga bostaden.
3. Att den fina marmorskivan i utrymmet mellan över- och underskåpen skulle bevaras.
Allt annat var öppet för diskussion. Under planeringens gång bollade vi med idén om att flytta det mesta av skåpen och även vattenkranen till fönsterväggen. En annan långlivad tanke var att placera spisen på en kökshalvö mellan fönstren.
Efter otaliga skisser, Pinterest-sessioner och planändringar landade vi ändå i ett rätt så likartat upplägg som köket haft tidigare. Och det var ju inte något fel på det då heller.
Vi beställde köket från Kalustetukku i Lahtis, en affär som vi haft goda erfarenheter av från en tidigare renovering av tvättstugan. Vi gillade också att inredningen Charmia utvecklas och tillverkas i Finland och levereras från fabriken med stommarna färdigt monterade.
Vi hörde många som rekommenderade Ikea men beslutade oss ändå för att köpa inhemskt. Till fördel för Kalustetukku talade även frukostskåpet, som inte fanns i Ikeas direkta sortiment och som jag ganska snabbt hade insett att jag absolut ville ha.
I Kalustetukkus butik blev vi även presenterade för Stalas diskhosortiment. I det läget hade vi ännu inte slutligen beslutat om vilket material vi ville ha i bänkskivorna. Trä var inte det bästa alternativet runt en diskho tyckte vi men på de öppnare ytorna kändes dess värme lockande. Därför funderade vi länge på vilken sorts stenskiva som skulle passa längs diskbänksväggen. Det var då vi blev bekanta med StalaTex.
> Renoveringsberättelsens andra del