När StalaTex-bänkskivan i rostfritt stål bars in i köket var det med skräckblandad förtjusning. Vi hade fått göra så många reklamationer och denna gång handlade det om millimeterprecision. Placeringen av öppningarna i stålet var inget som kunde fixas till på plats, de måste sitta rätt direkt. Minsta lilla differens skulle medföra att diskhon slog i skåpstommen eller att spishällen inte rymdes eller passade i spisöppningen. 
Det färdiga köket är tidlöst – ek, marmor och stål.
Diskbänken skulle också ge köket den slutliga touchen – både konkret och estetiskt. Köket började nämligen bli klart så när som på diskbänken och den infällda spishällen. Detta var alltså stunden vi väntat på och på många sätt också spänt oss inför. Skulle den passa? Hur skulle helheten se ut? Hur skulle allt som hittills bara funnits som en bild inuti huvudet se ut i verkligheten?
Den rymliga diskhon och den stora spishällen skapar en funktionell och trygg miljö kring kranen.
StalaTex, som hade kommit in i vårt liv på ett lite överraskande vis, löste i slutänden flera saker i vårt kök. Såsom jag tidigare berättat bollade vi runt en hel del med placeringen av spisen och ugnen. Vi funderade också mycket över vilket bänkskivematerial vi skulle ha runt diskhon. Trots att jag kände till Stalas produkter väl, hade jag aldrig kunnat föreställa mig en hel bänkskiva i stål. Med hänsyn till hur praktiskt, hygieniskt, elegant och bekymmersfritt stål är som material, är det ett alternativ som man överraskande sällan stöter på (utanför proffsköken) – jag kom helt enkelt inte ens att tänka på det.
På något sätt hade jag också föreställningen om att en stor stålyta skulle kännas kall och hård. Men sedan såg jag StalaTex och saken var avgjord. Inget pusslande med olika sorters material som abrupt övergick i varandra utan stål, från vägg till vägg!
Ekfanér ger köket värme.
Att fälla in spisen i en bänkskiva av rostfritt stål är enkelt och stål är dessutom ett praktiskt material att ha runt både spis och diskho. Stålet gjorde med andra ord att dessa funktioner hamnade längs samma vägg. På samma sätt styrde det att den aktuella väggen skulle fredas från vitvaror, vilket gjorde att ugnen fick placeras på en annan plats. Stålet fick också gå igen i de övriga vitvarorna – ugnen och side-by-siden. Bänkskivan i stål ramade vi sedan in med över- och underskåp i ekfanér samt en marmorplatta, som var en av renoveringens fixpunkter och harmonierade bättre än bra med stålet.
När en bekant som är inredningsplanerare dessutom välsignade våra trevande tankegångar, rekommenderade att hålla de olika materialen till ett minimum och maximera enkelheten samt nämnde något om stålets återtåg till köken var beslutet taget, så när som på ytans mönstring.
Som ett svar på önskan om enkelhet valde vi ut det finkänsliga mönstret Streck bland Harri Koskinens vackert designade alternativ. Mönstret upprepar temat i skåpluckornas ekfanér och gör ytan trivsamt levande trots att mönstret kanske inte ens syns vid en snabb blick.
Streckmönstret kamouflerar också de repor som oundvikligen uppstår och som till en början gör rispor i hjärtat. De första veckorna vakade jag således över diskbänken som en örn, tills jag blev tvungen att erkänna att det var omöjligt att skydda stålet från spåren av vardagslivet. Och det är ju inte ens syftet. När reporna blir tillräckligt många, ”försvinner” de. Numera är mitt förhållande till stålytan mer avslappnat, även om jag tycker om att hålla den ren – torka upp stänk och fingeravtryck genast.
Då och då torkar jag av diskbänken med Universal Stone, som jag också använde till invigningsbehandlingen. Det får ytan att glänsa fint. Även om stål på sitt sätt är förlåtande även för lata kockar på det att det är svårt att få smuts eller fläckar att fastna, är ytan också avslöjande. Är köket i övrigt snyggt, förstärks känslan av att stålet är rent. Men om man inte har som vana att städa undan efter matlagningen, syns kladdet väldigt bra på ytan. Något den late kanske kan tänka på är att det är bra att lära sig använda en trasa när det finns goda skäl till det: StalaTex.
Som sagt, i så gott som samtliga övriga faser mötte vi någon form av svårigheter. Från mindre grejer såsom extra justeringar, som ju kan tänkas höra till saken, till de allra värsta, såsom vitvaror som visade sig vara trasiga vid leverans, felaktiga produkter eller mätmissar som kostade oss en extra arbetsdag.
Stalas diskbänk levererades däremot precis sådan som jag ritat den i Stalas ytterst lättanvända planeringsprogram. Och uppenbarligen hade jag angett placeringen av väggarna, diskhon, köksblandaren och spisen korrekt, eftersom allting passade perfekt – både till mått och utseende. Jag skulle inte kunna vara mer nöjd med valet av bänkskiva och med köket som helhet.
Frukostskåpet sväljer allt som tar plats på bänkskivan.
Jag är också glad för att jag höll huvudet kallt visavi frukostskåpet, tros att det inte var helt enkelt att hitta plats för ett 90 cm brett skåp. Nu sväljer det i alla fall allt plock, som ofta ligger och skräpar på bänkskivan. Både ek och stål kommer till sin rätt i form av rena ytor. Och nu när köket öppnats upp mer som en del av den övriga bostaden är det trevligt om det är välstädat.
Liksom det är viktigt att köket stilmässigt passar in i det omgivande 70-talshuset – det var ju utgångspunkten för hela renoveringen. Den målsättningen lyckades vi bra med, tycker vi. I all sin nya glans ser köket ut som om det alltid hört till detta hus just så som det är.
Samma tvåsidighet går igen i den långa diskbänken av stål. På samma gång som den finkänsligt vittnar om en tid då diskbänken var kökets medelpunkt, skapar den stilrena bänkskivan av stål karaktären av ett kök av senaste modell. Stålet håller verkligen – för både tid och användning.
Text: Saara Harju
> Renoveringsberättelsens första del
> Renoveringsberättelsens förra del
> Rengöringsanvisning för rostfria ytor